Östlig blåskata

	Östlig blåskata; Status i världen: Livskraftig (lc)
	I Yokohama, Japan
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kråkfåglar; Corvidae
Släkte	Cyanopica
Art	Östlig blåskata; C. cyanus; Pallas, 1776
Vetenskapligt namn
	§ Cyanopica cyanus
Utbredning

Östlig blåskata^[2] (Cyanopica cyanus) är en östasiatisk fågel i familjen kråkfåglar.^[3] Fågeln betraktades tillsammans med den europeiska arten iberisk blåskata tidigare utgöra en och samma art, med det svenska namnet blåskata (Cyanopica cyanus).

Utseende och läten

Östlig blåskata är en 33-37 cm lång, slank kråkfågel med lång, avsmalnad stjärt. Ovansidan är prydlig med svart hätta, grå mantel och övergump samt blå stjärt med bred vit spets. Även vingarna är blå, med blåkantade svarta handpennor. Den är vit på undersidan, liksom i ett halsband. Den flyger med snabba vingslag avlösta långa glid.^[4]

Arten är mycket lik sin västliga motsvarighet iberisk blåskata, men skiljer sig i att vara något större med framför allt längre, vitspetsad stjärt, mer duvgrå än brunrosa fjäderdräkt samt avvikande läten.^[5]

Utbredning och systematik

Östlig blåskata förekommer i Östasien och delas in i ett varierande antal underarter. Listan nedan med åtta underarter och respektive utbredning följer Clements et al 2018:^[3]

cyanus-gruppen
- Cyanopica cyanus cyanus – nominatformen förekommer i östra Centralasien, i norra Mongoliet och östra Sibirien
- Cyanopica cyanus pallescens (Stegmann, 1931) – förekommer kring floden Amurs mellersta och nedre regioner
- Cyanopica cyanus koreensis (Yamashina, 1939) – förekommer i Korea
- Cyanopica cyanus stegmanni (Meise, 1932), inkl. jeholica (Yamashina, 1939) – förekommer i Manchuriet
- Cyanopica cyanus swinhoei (Hartert, 1903) – förekommer i östra Kina ((Liaoning till Fujian och Sichuan)
- Cyanopica cyanus interposita (Hartert, 1917) – förekommer i norra Kina (Shaanxi)
- Cyanopica cyanus kansuensis (Meise, 1937) – förekommer i västra Kina (Gansu, Qinghai och nordvästra Sichuan)
Cyanopica cyanus japonica (Parrot, 1905) – förekommer i Japan på Honshu och Kyushu

Vissa behandlar cyanus-gruppen som en enda underart,^[6]^[7] medan andra urskiljer även swinhoei^[8].

Östlig och iberisk blåskata

Fram tills nyligen behandlades östlig och iberisk blåskata (C. cooki) som en och samma art, då med det svenska namnet blåskata (C. cyanus), och vissa gör det fortfarande.^[7] Länge förbryllade den märkliga utbredningsluckan mellan Iberiska halvön och Östra Asien hos arten blåskata. Det spekulerades i att portugisiska sjöfarare skulle ha tagit med sig exemplar av fågeln från Kina till Portugal där de etablerade en friflygande population.^[9] År 2000 hittades dock fossila fynd av arten i Gibraltar som var minst 40.000 år gamla.^[10] Senare DNA-studier^[11] ^[12] visar att de båda populationerna skildes åt för mer än en miljon år sedan. En teori är att det under pliocen fanns ett savannartat bälte hela vägen från Iberiska halvön till östra Asien, men att istider medförde biotopförändringar som isolerade de båda populationerna.^[9] Faktum är att det finns ett antal artpar med nästan lika stor utbredningslucka, exempelvis vit stork/amurstork, järnsparv/japansk järnsparv och grönfink/orientgrönfink.

Idag behandlar de flesta taxonomiska auktoriteter iberisk och östlig blåskata som skilda arter.^[3]^[6] De skiljer sig något åt i utseende, läten, genetik och även ekologiskt, där östlig blåskata i mycket större utsträckning går in i städer.^[5]

Levnadssätt

Östlig blåskata är en vanlig fågel som ses i ljudliga smågrupper i lövskog, buskmarker i floddalar, fruktträdgårdar och stora stadsparker. Den är en allätare, men lever mest på insekter och deras larver samt en rad olika frukter och nötter. Fågeln lägger ägg i maj och juni, med en topp i mitten av maj i sydöstra Ryssland och Japan. De flesta populationer är stannfåglar.^[8]^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den betraktas som vida spridd och lokalt vanlig.^[8]

Referenser

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2018 Cyanopica cyanus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 6 januari 2018.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
^ [a b] Madge, S. & de Juana, E. (2018). Iberian Azure-winged Magpie (Cyanopica cooki). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60741 27 oktober 2018).
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [a b c] Madge, S. 2009. Asian Azure-winged Magpie (Cyanopica cyanus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
^ [a b] Finlayson, Clive (2011). Avian Survivors: The History and Biogeography of Palearctic Birds. London, UK: T & AD Poyser. ISBN 978-0-7136-8865-8. https://books.google.com/books?id=zvnUBAAAQBAJ&pg=PA121
^ Cooper, J. H. (2000). First Fossil Record of Azure- winged Magpie Cyanopica cyanus in Europe. Ibis 142: 150-151.
^ Fok, K. W., Wade, C. M., Parkin, D. T. (2002) Inferring the phylogeny of disjunt populations of the Azure-winged Magpie Cyanopica cyanus from mithochondrial control region sequences. i Proceedings of the Royal Society of London, Series B, 269: 1671-1679.
^ Kryukov, A., M.A. Iwasa, R. Kakizawa, H. Suzuki, W. Pinsker, and E. Haring (2004), Synchronic east-west divergence in azure-winged magpies (Cyanopica cyanus) and magpies (Pica pica), J. Zool. Syst. Evol. Research 42, 342-351.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör östlig blåskata.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2018 Cyanopica cyanus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 6 januari 2018.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[eastasia-4] [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

[hbw-5] [a b] Madge, S. & de Juana, E. (2018). Iberian Azure-winged Magpie (Cyanopica cooki). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60741 27 oktober 2018).

[IOC-6] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[H&M-7] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[hbw2-8] [a b c] Madge, S. 2009. Asian Azure-winged Magpie (Cyanopica cyanus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

[Finlayson-9] [a b] Finlayson, Clive (2011). Avian Survivors: The History and Biogeography of Palearctic Birds. London, UK: T & AD Poyser. ISBN 978-0-7136-8865-8. https://books.google.com/books?id=zvnUBAAAQBAJ&pg=PA121

[10] Cooper, J. H. (2000). First Fossil Record of Azure- winged Magpie Cyanopica cyanus in Europe. Ibis 142: 150-151.

[11] Fok, K. W., Wade, C. M., Parkin, D. T. (2002) Inferring the phylogeny of disjunt populations of the Azure-winged Magpie Cyanopica cyanus from mithochondrial control region sequences. i Proceedings of the Royal Society of London, Series B, 269: 1671-1679.

[12] Kryukov, A., M.A. Iwasa, R. Kakizawa, H. Suzuki, W. Pinsker, and E. Haring (2004), Synchronic east-west divergence in azure-winged magpies (Cyanopica cyanus) and magpies (Pica pica), J. Zool. Syst. Evol. Research 42, 342-351.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]